Snart är det dags att vara lite julledig. Det är välbehövligt för hela familjen vill jag lova. Tror Snucke är den som längtar mest att få komma ifrån kalmar och upp till Sandviken några dagar. ska bli så himla skönt att komma upp och träffa alla igen, bara vara. Mamma ser fram emot att träffa Arvid. I vissa perioder kan jag sakna sandviken, men det är nog mest gamla minnen man saknar. Allt har ju ändå förändrats, även jag. Har blivit äldre och framför allt väldigt mycket lugnare än jag var när jag var yngre. Då var man impulsiv och tog dagen som den kom men nu funderar man mycket innan man fattar några beslut. Jag tror att man blir lite sån när man får barn. Jag funderar väldigt mycket på vad som skulle hända med Arvid om jag skulle dö. Det är ju inte säkert att Arvid får vara med Snucke (eftersom han inte är den biologiska pappan) och jag är livrädd att han ska hamna hos en främmande familj. Jag pratar mycket med min mamma om detta och hon tycker jag ska kontakta en advokat för råd och om man eventuellt kan skriva nåt papper. jag är ändå osäker om det skulle vara lösningen. Vill inte att min lilla älskling ska fara illa och Snucke är ju som hans Pappa så det vore ju det logiska om han fick stanna hos honom. Oroar jag mig i onödan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar